Det senaste året har jag deltagit i ett mentorskapsprogram genom ALMI, vilket har varit väldigt utvecklande. Jag har både fått goda råd och bra kontakter, men det är ändå inte det som har varit det viktigaste.

Ett par månader in i programmet var jag och åt lunch med en kontakt jag fått genom min mentor och han frågade vad jag hade fått för råd av henne. När jag började tänka efter kunde jag inte komma på ett enda konkret råd jag hade fått. Däremot kände jag fortfarande att jag hade fått ut mycket av de träffar vi haft och insåg att det viktigaste inte varit att få några konkreta råd, utan att ha ett sammanhang där jag tvingats formulera mina tankar, med stöd av bra frågor. Det var en viktig insikt för mig.

När jag har funderat mer på detta har jag insett att det går att applicera även på den här bloggen. Jag började blogga, en gång i världen, sprunget i ett behov av en plattform för att uttrycka mina tankar. Jag har aldrig sett bloggen som en marknadsföringskanal i någon bemärkelse, även om den såklart haft en sådan effekt. Det har heller aldrig funnits något marknadstänk bakom vad jag har valt att skriva om.

Ifall någon läser det jag skriver är det bara en bonus. Kommentarerna är såklart en mycket uppskattad feedback, men inte syftet med att skriva. De fungerar egentligen på samma sätt som frågorna i ett mentorssamarbete. Med det inte sagt att ni ska sluta kommentera, tvärtom! De krävs för att bloggen ska kunna vara en plattform där jag kan formulera mina tankar.

Det är både pinsamt och dåligt att jag inte mer än nämnt Lykka på den här bloggen. Jag har ett långt inlägg som jag har skrivit på ett stort antal gånger. Problemet är bara att så mycket har ändrats hela tiden, att det inlägget alltid har känts utdaterat innan jag hunnit publicera det. Blogginlägget är på sätt och vis ganska symboliskt för hela resan med Lykka såhär långt. Inte i form av utebliven handling, utan i meningen hur ofta och hur snabbt resan tagit ny riktning. Istället för att försöka slutföra det förra inlägget, så börjar jag på ny kula här. Det här kommer att bli en resumé av hösten med Lykka och de lärdomar och misstag som jag/vi har gjort och ett försök att blicka framåt i tiden.

En av de saker som jag alltid har sett som min största styrka och samtidigt största svaghet som företagare är min naivitet. Samtidigt som jag vet att jag aldrig hade företagit mig många av de projekt som jag har givit mig in på om jag hade haft mindre av den varan, så skapar den allt för ofta utmaningar som andra säkert enkelt hade förutsett. I Lykka har naiviteten varit en stor tillgång, samtidigt som den gjort att vi gång på gång tagit oss vatten över huvudet och missat att göra viktiga läxor.

Vi grundade Lykka med en vision; “One day everyone will know what Lykka is“. Jag tror att alla företag gynnas av att ha ett högre syfte, men för oss innebar detta tidigt att vi tappade fokus och missade att göra våra läxor ordentligt, ofta i vad gäller de grundläggande delarna.

I och med att Lykka har gått så pass trögt har vi fått omvärdera saker och ting rejält. Det är viktigt att aldrig glömma sina alternativkostnader. Tyvärr innebar det för Magnus att han var tvungen att välja bort Lykka, eftersom hans två andra verksamheter, Gamsun (konsult inom sociala medier) och Uttaget.se (e-handel med belysning), har gått framåt starkt under hösten. Det är alltid tråkigt när det inte går som man tänkt sig, men beslutet var det bästa för alla inblandade.

Nu är det istället dags för mig och Joel att driva Lykka vidare och ledorden kommer att vara “Back to the basics“. Vi kommer att sikta mot att göra färre saker och istället genomföra varje moment riktigt bra. Visionen finns fortfarande kvar där och målsättningen är att så snart som möjligt göra detta till vårt heltidsprojekt, men vi är betydligt mer ödmjuka för vad som krävs för att nå dit. Vi kommer att behöva ta varje steg och hitta ett tempo där vi inte springer ifrån varandra.

Det har varit en tung period att gå igenom på många sätt och det är lätt att glömma de framsteg man ändå har gjort. Vi har ett aktiebolag på plats med en bra webbutik med schysst design. Vi har bra leverantörer på plats, både för produkter, fakturabetalning, kortbetalning och drift. Vi har en liten kundbas. Vi har en matblogg. Och framför allt en massa erfarenhet vi inte hade för ett halvår sedan. Faktum är att jag känner större glädje och tillförsikt inför detta nu än på länge, trots att de flesta framgångar har uteblivit hittills. Det här kommer att bli riktigt bra!

Större delen av förra veckan tillbringade jag nere i Berlin för att hälsa på lite vänner som flyttat ner dit. Vad som först var tänkt att vara lite utav en semester fick styras om till mer utav ett mellanting.

Sedan snart två år har jag suttit på eget kontor, men är fortfarande lite sliten mellan det och laptopsnomadandet. Det är inte sällan jag bryter av kontorsdagarna med en café-session eller liknande.

I Berlin tror jag att jag hittade den perfekta hybriden, Coworking! Coworking innebär i princip delat kontorslandskap för laptopnomader, utan att man behöver jobba med gemensamma projekt. Ett steg vidare från Il Caffé, helt enkelt. I Sverige är kulturen fortfarande i mångt och mycket kvar i café-jobbande, även om det finns vissa initiativ som kommit en bit på väg. Dessa verkar dock mer åt kontorshotellshållet, men inriktade på skrivbord.

I Berlin däremot är kulturen helt annan. Där finns det en uppsjö ställen där du hyra skrivbord för en dag och uppåt och inspireras av andra kreatörer. På Coworking-wikin för Berlin finns det närmare ett tiotal platser listade.

Det som är så kul är att du kan vara i stan under ett par dagar och ändå ha tillgång till en fantastisk arbetsmiljö, med bra förutsättningar i form av kreativitet, kaffe och snabb uppkoppling. Det fulländade nomadlivet är nära.

Under mina dagar i Berlin hann jag med att prova på två olika coworking-platser, som båda tilltalade mig rejält. Den första, BetaHaus, fick jag tips om på Twitter i somras. Det är en kombination av café och coworking. Där finns rum som lämpar sig väl för olika typer av arbete. Det finns till exempel ett speciellt rum för designers och arkitekter, med bra möjligheter till att teckna, etc. Café-personalen går dessutom runt ett par gånger om dagen och tar upp beställningar på kaffe eller vad man önskar från caféet.

Det andra ställe som jag besökte var Co-up. De hade inte lika uttalat system med dagskort, men ändå en notis om att det gick att svänga förbi en stund om man hörde av sig, så jag slängde iväg en tweet och fick svar kort senare. Det var inte alls lika stort och välutvecklat som Betahaus, men däremot mer “hemtrevligt”. De som drev stället visade sig dessutom jobba med att utveckla mjukvara för att hantera just coworking-spaces och var extremt dedikerade till konceptet. De ville inte ens ha betalt, utan föredrog att jag skulle skriva den här bloggposten istället, för att sprida coworkingen till Sverige

Så, när får vi se något som närmar sig detta på allvar i Sverige?

Många gånger när entreprenörskap och företagande diskuteras så hamnar fokus på enbart en sak; pengarna. Det framställs som den enda drivkraften och stimulansen för människor att starta och driva företag. Denna bild basuneras flitigt ut av politiker och skola. De som äger debatten om entreprenörskap, alltså.

Jag har flera gånger de senaste månaderna funderat på att ta en anställning, åtminstone på deltid, för att få en säkrare ekonomi. Det skulle ge ett betydligt bättre svängrum i min levnadssituation. Valet blev dock ett annat.

Det finns en sak som är viktigare än allt annat vad gäller mitt företagande; möjligheten till förändring. Min tro är att företaget är ett av de bästa verktyg som vi har för att åstadkomma förändring. För pengar spelar roll och är viktigt, men kanske inte första hand till ägarens egna vinning. Däremot för det man vill åstadkomma.

Istället är ofta den största drivkraften vad företaget vill skapa och åstadkomma, företagets vision. Google vill organisera och tillgängliggöra all världens information, IKEA vill skapa en bättre vardag för människor, osv. Nedbrutet är säkerligen den personliga drivkraften bakom dessa visioner självförverkligande.

Jämför man drivkraften bakom dessa visioner med den genomsnittlige anställde drivkraft när han eller hon går till jobbet, så är säkerligen drivkraften betydligt mer pengarna i det sistnämnda fallet. Sjävklart är sanningen aldrig svart-vit, det finns gott om företagare vars enda drivkraft är pengarna och anställda som är beredda att prioritera bort höga löner till ett minimum för att kunna åstadkomma det de brinner för.

Men att pengar skulle vara den viktigaste drivkraften till att starta eget, det håller jag inte med om! Åtminstone inte att det skulle vara viktigare för företagare än löntagare.

För drygt två veckor sen tog  jag studenten. En milstolpe, inte bara för att skolan är slut, utan även för att företagande efter tre år som sidoprojekt kommer att uppgraderas till fulltidssysselsättning. Mer om vad det kommer innebära sparar jag till ett senare inlägg, det här tänkte jag ägna åt en tillbakablick.

Ted, mfl, blev för något månad sen intervjuade i DN Weekend om grötentreprenörer. Läs den! Termen grötentreprenörskap har sin bakgrund i Christian Rudolfs blogginlägg och syftar på att dagens entreprenörer klarar sig utan externt kapital med en återhållsam livsstil. I artikeln nämner Ted bland annat Muminmuggar.se i förbigående. Butiken är vårt lek & lär-projekt för e-handel, men omsätter ändå runt 300kkr. Det är alltså en  Att detta går att genomföra med små medel, ekonomiska såväl som tekniska kunskaper, och vid sidan om en gymnasieutbildning är egentligen ganska fantastiskt.

Om man sätter det i perspektiv till vad den bild av företagande och entreprenörskap som skolan står för är skillnaden diametral. Det som skolan försökte lära mig om företagande hade enbart med affärsplaner och bokföring att göra, inte den kreativa lust och nyfikenhet som jag mötte i verkligheten, det som av skolan kallas för näringslivet. För att sätta detta i perspektiv till hur det kan vara, så var jag på någon form av möte med Skatteverket i samband med att jag skulle registrera min enskilda firma för mina affiliate-intäkter, 16 år gammal. Där fick jag frågan om hur jag fick in kunder och hade aldrig tänk tanken att jag skulle ha kunder, jag hade ju inga tyckte jag? Med lite perspektiv på saken så var affiliate-nätverken mina kunder, men problematiken kring att skaffa dessa hade jag inte. Jag tror att det finns en poäng med att komma in i företagande med denna attityd.

Kunskapsmässigt är det för det inte andra saker som krävs för att driva ett företag, men ingången och perspektivet på det hela gör stor skillnad. Om utgångspunkten hade varit en affärsplan, en budget, ett företagsnamn och logga så hade jag nog lagt ner redan innan. Man bygger upp en rädsla att misslyckas, så många åtgärder för att förebygga det att det helt klart stigmatiseras. Om man är rädd för att misslyckas vågar man istället ingentingDet är viktigare att man börjar skapa saker utan att dra på sig särskilt mycket kostnader och provar sig fram. Då spelar det ingen roll om man misslyckas både en och tre gånger. Grötentreprenörskap, helt enkelt.

Internet har en viktig roll i detta. Teknik är inte längre dyrt. Inte heller att nå ut genom sociala medier. Vem som helst kan skapa en blogg och börja sälja saker genom den. Inget lager behövs egentligen till en början. Hitta en leverantör och beställ vid försäljning. Ta emot ordrar över mejl och skicka fakturor manuellt. Det som kostar är engagemang och det är för detta som skolan måste ge utrymme. Gör man detta så får ungdomar möjlighet att prova sig fram. Går det bra så kommer affärsplaner, bokföring och budgetar in av sig självt och är då något man lär sig av bara farten.

Jag vill inte förringa vikten av företagandets torrare delar. De är viktiga i många företagsstarter. Men i den typen av företag som gymnasieungdomar kommer starta upp är inte det inte så viktigt och kommer aldrig bli viktigt förrän det tar fart, om än lite. Därför måste bilden av företagande svänga, från att ses som något tort till till att ses som något kreativt. Förhoppningsvis svänger den traditionella bilden av företagsstarter sakta men säkert och en ny attityd kan leta sig in till och med innanför skolans dörrar.

Vad tycker ni? Är jag helt ute och cyklar eller har jag rätt? Jag vet inte.

Nu har listan med årets sommarpratare i Sveriges Radio kommit och jag har redan hittat ett par guldkorn som jag är extra nyfiken på. De dagar då jag kommer sitta med radion på i sommar är:

• (30/6) – Per Holknekt är modedesigner och entreprenören bakom Odd Molly. Alltid lika intressant och inspirerande att höra entreprenörer berätta om sina resor. Det ser jag fram emot!
• (9/5) – Micael Bindefeld är eventarrangör och pr-konsult. Vad han ska prata om avslöjar han inte riktigt i beskrivning, men jag är övertygad om att det blir spännande!
• (15/7) – Micael Dahlén är professor i företagsekonomi och en skarp hjärna, som ska prata om framtidens möjligheter!
• (24/5) – Percy Barnevik är ordförande i stiftelsen Hand in Hand International och ska prata om dess arbete med att hjälpa kvinnor ut ur fattigdomen genom entreprenörskap. Tror att det blir både lärorikt och inspirerande.
• (27/5) – Maria Akraka är fd löpare och nu företagare som ska prata om hur vi kan ha nytta av att vi är annorlunda. Perfekt för entreprenörer!
• (31/7) – Håkan Lans är mannen bakom datormusen och ska prata om idéer. En klok entreprenör som jag haft möjlighet att lyssna på tidigare och gärna hör igen.
• (20/8) – Tommy Körberg är sångare och min outsider på den här listan. Han ska prata om de resor musiken har fört honom på.

Så, det är mina spontana favoriter från listan. Vilka kommer du lyssna extra noga på?

PS. Om du missade det förra året tycker jag definitivt att du ta dig tid att lyssna på Anders Walls sommarprat från förra året. DS.

För snart två år sen var jag på en föreläsning med Charlie Söderberg, bland annat känd från Lyxfällan. Mycket av det han sa var väldigt basic, men en väldigt bra insikt jag tog med mig därifrån är en egenskap hos problem, som jag blev påmind om under en lunch i veckan.

Jag satt och diskuterade hur det fungerar för mig att kombinera gymnasiet med företagande och av någon anledning så upplever jag inte gymnasiet som lika krävande eller stressigt som mina klasskamrater. Ofta hör jag diskussioner om att det skulle vara mycket och svårt, utan att känna igen mig. Det beror inte på att jag egentligen har det mycket lättare för mig än andra eller skulle vara ovanligt intelligent. Istället tror jag att det handlar om medan att klara skolan är det största problem (läs utmaning) mina klasskamrater, i de flesta fall, har att handskas med, är det sekundärt för mig till förmån för mitt företagande.

Problem har nämligen den egenskap att de sätts i relation till varandra. Om du har “större” problem framstår de “mindre” som just mindre, till skillnad mot om de sluppit skuggan av dina större problem. och tar därför mindre mängd energi.

Det bästa med detta är att du, nästan alltid, själv har möjlighet att styra vilka som ska vara de största problemen i ditt liv, oavsett om det gäller att bli världsmästare i en sport, klara en utbildning eller starta ett företag. Därför bör du se till att det största problemet i ditt liv är något som både engagerar och entusiasmerar dig. En utmaning, alltså. Resten kommer att komma av bara farten.

Jag sitter och jobbar för fullt i olika kundprojekt och egna idéer och projekt blir lidande. Har dock några små godbitar som jag ska bjuda på. Snart.

När det blir mycket och man inte riktigt kommer framåt i den riktning man tänkt sig och vill är det svårt att hålla ångan uppe. Då hjälper ofta lite inspiration av olika slag. Tänkte bjuda på tre tips som har inspirerat mig den senaste veckan:

• Säljcoachen Per Lange kör säljskola på Twitter med många bra tips. Följ den här. Riktigt bra!
• Nu har säsong två av svenska versionen av Dragons Den, Draknästet, dragit igång. Hela serien finns på SVT Play. Patrik Högberg tipsar speciellt om Berts pitch för sina självhäftande distanselement. Den och mycket annan inspiration bjuds det på.
• Andreas Bard har som alltid många järn i elden. Kolla gärna in hans senaste satsning, “Tjäna pengar“!

Jag och Joel blev i fredags intervjuade av Christian, som bland annat jobbar med antivirus-program, på Disruptive. I intervjun pratar vi om Muminmuggar och bakgrunden till vårt entreprenörskap. Resultatet blev såhär:

Det här var riktigt svårt och jag vet inte om vi riktigt får till det vi vill säga. Tycker dock att två saker vi pratar om i intervjun är ganska intressanta, dels hur Muminmuggar.se kom till och dels hur vi har löst med vår skolgång. Jag håller med Christian om att det är imponerande av skolan att se till så att vi har möjlighet att göra det vi gör vid sidan om. Att systemet inte är så strikt öppnar möjligheter även ur en positiv synvinkel.

Om ni gillade videon får ni gärna betygsätta den på Youtube och pusha den.

Nu är det inte många dagar kvar på 2009 och det börjar bli hög tid kolla tillbaka på hur det har gått med mina mål för året.

För en dryg månad skrev jag den senaste uppföljningen. Det som hänt sedan dess, gällande mina mål för 2009, är att jag börjat ordentligt på ett tyskt webbprojekt. Sitter och kodar på det just nu och lanseringen borde komma första veckan i januari. Kan spoila så mycket som att domänen Schwedenarbeiten.de är reggad.

Om man med det får anse målet om att genomföra ett webbprojekt på tyska avklarat  ser summeringen av 2009:s mål ut såhär:

• Lansera Traningsschema.se under 24hbc.
• Bli bra på att ringa säljsamtal. För att nå det målet ska jag under årets tre första månader lyckas boka minst trettio möten över telefon.
• Dra igång ytterligare ett företag som ligger i startgroparna.
• Ta körkort.
• Öka affiliate-intäkterna till mins 500% jämfört med december 2008 innan oktober.
• Besöka tyskspråkiga länder minst fyra gånger.
• Genomföra ett webbprojekt på tyska.
• Skaffa kontor.
• Nätverka mer. Delta på minst 10 träffar/event i stil med SEO-träffen.
• Blogga 2ggr/vecka. Minst 100 bloggposter totalt under året.
• 50 RSS-läsare enligt feedburner på denna blogg. Skriv upp er nu vet jag!

Det jag missar på är bloggandet och resandet till Tyskland. Jag är lite kluven till mitt bloggande. Är inte riktigt beredd att lägga den tid som krävs för att lyckas, samtidigt som jag inser att jag får väldigt mycket tillbaka de gånger jag verkligen tar mig till bloggandet. Under 2010 bör målen för bloggandet alltså gå från kvantitativa till kvalitativa.

Förutom det som syns i gjort en massa annat under 2009. Jag har blivit e-handlare, jag har varit med och arrangerat Affiliate-SM och en hel del annat som kommer att bära frukt under 2010.

En av de saker som jag tycker har varit absolut roligast under 2009 är det gensvar Muminmuggar.se har fått. Formatet och konceptet har inspirerat många och har i vissa fall till och med bidragit till genomförande!

2009 var grymt, 2010 bli bättre. Vi ses där!