Det senaste året har jag deltagit i ett mentorskapsprogram genom ALMI, vilket har varit väldigt utvecklande. Jag har både fått goda råd och bra kontakter, men det är ändå inte det som har varit det viktigaste.
Ett par månader in i programmet var jag och åt lunch med en kontakt jag fått genom min mentor och han frågade vad jag hade fått för råd av henne. När jag började tänka efter kunde jag inte komma på ett enda konkret råd jag hade fått. Däremot kände jag fortfarande att jag hade fått ut mycket av de träffar vi haft och insåg att det viktigaste inte varit att få några konkreta råd, utan att ha ett sammanhang där jag tvingats formulera mina tankar, med stöd av bra frågor. Det var en viktig insikt för mig.
När jag har funderat mer på detta har jag insett att det går att applicera även på den här bloggen. Jag började blogga, en gång i världen, sprunget i ett behov av en plattform för att uttrycka mina tankar. Jag har aldrig sett bloggen som en marknadsföringskanal i någon bemärkelse, även om den såklart haft en sådan effekt. Det har heller aldrig funnits något marknadstänk bakom vad jag har valt att skriva om.
Ifall någon läser det jag skriver är det bara en bonus. Kommentarerna är såklart en mycket uppskattad feedback, men inte syftet med att skriva. De fungerar egentligen på samma sätt som frågorna i ett mentorssamarbete. Med det inte sagt att ni ska sluta kommentera, tvärtom! De krävs för att bloggen ska kunna vara en plattform där jag kan formulera mina tankar.



